Ebrima, som även i branschkretsar kallas Ibs, är sjuksköterska och kommer ursprungligen från Gambia. När han var liten kom han genom en slump i kontakt med en svensk kvinna på en lokal marknad som behövde hjälp att handla. Kvinnan som heter Elvira Svensson fortsatte hålla kontakten med Ebrima och eftersom han inte hade råd att gå alla dagar i skolan, bestämde sig Elvira för att betala hela hans skolgång.
Ebrima gick klart skolan i Gambia och flyttade till Sverige 1975. Där började han på gymnasiet i Eslöv och läste därefter vidare till skötare inom psykiatrisk vård. Efter en tid flyttade han till Stockholm och jobbade inom mentalvården. I slutet av 80-talet blev han legitimerad sjuksköterska genom Röda Korset, en organisation som Ebrima fortsatte att engagera sig i. Tillsammans med dem startade han upp olika projekt som genom insamlingar gjorde det möjligt för Ebrima mfl att resa tillbaka till Gambia och hjälpa barn med deras skolgång. Allt dokumenterades och ”Berättelsen om Gambia 1987 finns idag att läsa om på Sjuksköterskehögskolans bibliotek.
Efter en tid fick Ebrima arbete på ett privat vårdbolag där han stannade i 15 år. Där ansvarade han för en egen avdelning och hade anställda chefer som jobbade över hela Sverige. Trots detta kände Ebrima ändå hela tiden en längtan till Gambia. Han ville tillbaka för att lära känna sitt gamla hemland innan han blev för gammal. Därför bestämde han sig för att säga upp sig och gå över till att bli konsult för att bland annat kunna spendera halva året i Gambia och halva året i Sverige. Det har han fortsatt med sedan 2009 och är idag konsult för Almia.
– När jag sade upp mig trodde min chef att jag skämtade. Jag hade ju ingenting som väntade utom Gambia, men det har jag inte ångrat en sekund.
Den tid som Ebrima spenderar i Gambia använder han till att hjälpa barn med deras skolgång.
– Jag ser utbildning som det absolut viktigaste. Jag försöker hjälpa dem med finansiering bland annat genom att hitta faddrar till barnen. Precis som jag fick en fadder som gjorde det möjligt för mig att utbilda mig och flytta till Sverige. Det hade aldrig varit möjligt annars.
Även att Ebrima hamnade i vårdyrket är lite av en slump. En gång när Ebrima var i Gambia träffade han en sjuk man som ville gå på toaletten. Mannen ropade på hjälp men alla försökte undvika honom av rädsla för att själva bli sjuka. Han vände sig då till Ebrima.
– Han kom och frågade om jag kunde köra honom till stranden. Jag hjälpte honom med det han behövde göra och förde honom sedan tillbaka till sjukhuset. Den tacksamheten och den glädjen han visade mig gav väldigt mycket tillbaka. Att hjälpa den här gamla mannen, det gav mig motivationen att bli sjuksköterska.
Idag arbetar Ebrima för Almia. Han upplever att det bästa med att vara sjuksköterska är att få hjälpa patienten i stunden, när han eller hon behöver det.
– Jag tycker det är fantastiskt att jobba som konsultsjuksköterska.
– När man känner att man har kunnat hjälpa till, det är väldigt fint. Speciellt gamla människor som har så mycket tid och är så ensamma. Att få höra deras berättelser och se alla bilder och minnen när man kommer in i deras hem. De har väldigt mycket intressant att berätta och om man bara kan ge dem en liten stund. De ger dem så mycket.
Ebrima upplever att det är väldigt viktigt att kunna bestämma över sin egen tid.
– Som fast anställd kan man ibland hamna i lite för mycket byråkrati. Som konsult behöver man inte engagera sig i det utan vi kan ägna all vår tid till att göra det som kunden behöver. Jag har pratat med många konsulter som säger samma sak. Jag lär mig också väldigt mycket genom att vara i olika kommuner och se hur de har det och hur de jobbar där. När det har uppstått problem har jag fått se hur de har löst det. Jag har därigenom fått en stor erfarenhet och mycket kunskap.
På fritiden njuter Ebrima av promenader, gärna i skogen, både med familjen men också själv.
– Det är ett bra sätt att bearbeta tankar och händelser. Sen lyssnar jag på musik, mycket afrikansk musik men även modernt 60-70- och 80-tals musik. Vinyl FM är min station.